När ska licensen dras in för Licensnämnden?

Nytt år och nya rubriker om bandyklubbar med ekonomiska bekymmer som trots det beviljas elitlicens. Det börjar bli en tradition snart, liksom den efterföljande kritiken mot Licensnämnden som svarar att de ska se över sina rutiner. Som att rutinerna är problemet och inte bristande kompetens eller oförmåga att följa det egna regelverket.

Att vissa bandyklubbar betraktas för stora för att falla och därför beviljas elitlicens på de mest kreativa sätt år efter år har varit en sanning länge, men de senaste två åren har det till synes spårat ur. Det började med att Sandviken förra säsongen av allt att döma bara ljög för Licensnämnden, presenterade dem felaktiga siffror och när de blivit beviljade elitlicens släppte bomben att de visst hade fem miljoner i skulder – vilket var MER än de hade när sattes under granskning och inrättade en handlingsplan året innan.

Licensnämnden stod handfallna och uttalade sig kritiskt om att det handlar om att nämnden måste lita på de siffror klubbarna lämnar in. Men något säger mig att det finns en bristande kompetens också, eller att man inte lagt ner tillräckligt arbete innan man gjorde sin bedömning. Att fem miljoner saknades i en verksamhet som omsätter typ 15-20 miljoner borde inte gå att gömma.

Det var första problemet.

Det andra problemet i SAIK-fallet var att Licensnämnden ryckte på axlarna och sa att de inte kunde göra något åt att SAIK lurat dem – elitlicensen var lika godkänd för det. Vilket ju i princip är att ge grönt ljus för klubbar i extrem kris att bara fejka sin bokföring fram till att de fått elitlicensen för att på så sätt köpa sig ett extra års tidsfrist.

Det tredje problemet var att SAIK:s uppenbart klandervärda och bedrägliga beteende uppenbarligen inte låg dem i fatet överhuvudtaget vid nästa bedömning. Att de inte kunde dra in en beviljad elitlicens är en sak, men att inte ens väga in att SAIK fuskade vid föregående granskning i sitt beslut kändes mer än lamt. Det var som att de inte hade hänt, för nu var ju skulderna borta och allt var prima liv.


I år upprepades cirkusen när Hammarby beviljades elitlicens, bara för att några månader senare begära sitt aktiebolag som bedrivit A-lagsverksamheten i konkurs.

Enligt Licensnämnden spelade det ingen roll att Hammarby Bandy AB, där elitverksamheten bedrevs, var konkursmässigt för koncernen (där Hammarby IF och Zinkentältet AB också ingår) hade ett positivt eget kapital sammantaget.

Vidare hade Hammarby gjort en polisanmälan om ekonomiskt brottslighet (förskingring) vilket ska ha påverkat deras likviditet och som enligt Licensnämnden togs med i bedömningen av elitlicensen. I regelverket står nämligen att ekonomiska underskott är okej om det beror på till exempel brottslig verksamhet av enskild inom föreningen.

Vad Licensnämnden däremot, lämpligt nog, valde att INTE ta med i bedömningen är att ett av bolagen i koncernen, Zinkentältet AB, fick sin F-skattsedel indragen i april för att man inte betalat in skatter. I reglementet för elitlicensen framgår tydligt att elitlicensen kan/ska dras in om en förening, eller ett bolag i samma koncern, inte skött sina skyldigheter gentemot samhället som att betala skatter och dylikt.

I det ena fallet så betraktades alltså all verksamhet i Hammarby Bandys koncern som en enhet, men när det fifflades med skatter i ett av bolagen så bedömdes det tydligen inte som att det var hela koncernen som bar ansvaret för det.

Brasklapp såklart för att polisanmälan och ekonomisk brottslighet kan röra just Zinkentältet AB, även om brottet enligt Hammarby är förskingring och inte skattebrott.

Oavsett vilket kommer onekligen den ekonomiska brottsligheten väldigt lägligt för Hammarby, som sannolikt inte hade beviljats elitlicens om det inte varit pga den eftersom ekonomin i det enda bolaget var så dålig att det begärdes i konkurs och det andra bolaget förbjudits bedriva verksamhet pga indragen F-skattsedel.

Att Licensnämnden ser det som en förmildrande omständighet och inte som ett jävligt märkligt sammanträffande får betraktas som förvånande. Deras enda kommentar när konkursen blev ett faktum var att det återigen måste se över sina rutiner.

Hur många år i rad får Licensnämnden fatta märkliga beslut som underminerar förtroendet för Bandyförbundet, för Licensnämnden, elitlicensen och bandyn i stort innan deras licens att bedriva sin verksamhet dras in?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s