KRÖNIKA: Flippar och floppar i första omgångarna

Det pratades på förhand om att årets elitseriesäsong skulle vara den jämnaste och mest ovissa på mycket länge. Efter att lagen spelat 2-5 matcher (bandyn har svårt att inte få tabeller att halta) kan vi slå fast att det inte var en helt orimlig bedömning. Känslan har varit att alla slagit alla och att det varit svårt att förutse vinnaren på förhand i de flesta matcher. Som det ska vara.

Undantagen är Åby/Tjureda och Villa Lidköping som förväntat varit konsekventa i sin resultat i vardera ände av tabellen. Åby/Tjureda kommer få det kämpigt att ta poäng alls i vinter och Villa Lidköping kommer antagligen inte förlora en match, om de ens kommer tappa en poäng? Villa har inte förlorat en serie- eller slutspelsmatch på snart ett år och när inte ens ett formtoppat Edsbyn på hemmaplan kan rå på dem så vetefan vem som ska göra det.

Anmärkningsvärt från säsongsupptakten i övrigt är såklart att Sirius har vunnit tre av fyra matcher även om det väl ”bara” bortasegern mot VSK (7-6) som stuckit ut. Däremot har Sirius offensiva produktion imponerat; 25 mål på fyra matcher är riktigt starkt och Sirius har fått leverans från samtliga sina offensiva spelare tidigt på säsongen vilket alltid är viktigt. Bandy är också en sport där det gärna rullar på när det väl börjat rulla rätt – till det slutar göra det. Men i säsongsinledningen har allt Sirius rört gått i mål, känns det som, samtidigt som man haft marginalerna med sig när motståndarna närmat sig – men inte hunnit ikapp – i andra halvlek.

Nederlagstippade Vetlanda har också fått en ganska skön start på serien. Förvisso en ganska klar förlust mot Villa men en match de själva var nöjda med, och sedan två raka uddamålssegrar mot förmodade tabellkonkurrenter. Det har inte slagit gnistor om Vetlandas spel och man har haft marginalerna på sin sida, men att få med sig fyra av fyra poäng mot AIK och Motala kan väga tungt i slutändan och stärker säkerligen Vetlanda.


I motsatt ände finner vi Broberg/Söderhamn som också varit lite upphaussade inför säsongen men som inledde med tre raka förluster innan man slog till med första segern mot slagpåsen Åby/Tjureda igår. Kanske vänder det för dem nu? De har i säsongsupptakten haft svårt att både göra mål och hindra motståndarna från ett göra mål (7-19 i målskillnad första tre matcherna) och den historien känner vi igen från förra säsongen, så återstår att se om segern mot Åby/Tjureda bara var en tillfällighet eller om man är på banan nu.

Ett annat lag som haft det förvånansvärt jobbigt i säsongsupptakten är Sandviken. De vann förvisso premiären mot IFK och imponerade stort på mig med ett tajt försvarsspel, hög intensitet och två spelare i Daniel Berlin och Erik Säfström som spelade på toppen av sin förmåga. Sedan dess har det inte gått något vidare och en klar förlust mot Edsbyn (1-6) följdes upp med förlust med 0-3 mot Motala. Ett mål sedan matchen mot IFK för Sandviken tystar inte direkt olyckskorparna som undrat vem som ska göra målen i vinter.

Omtalade nykomlingen AIK har lite samma problem. Profilstarka nyförvärv och mängder av offensiva poängspelare men man har inlett serien med två förluster och en vinst och man har bara mäktat med att göra åtta mål på de tre första matcherna (även om Ryazantsev saknades mot Vetlanda senast). AIK har fortfarande en bit kvar upp till den jämnhet och kvalitet som krävs för att placera sig högt i tabellen.


IFK Vänersborg då? Jo, även om premiären mot SAIK inte var en höjdare så ryckte laget upp sig rejält mot Bollnäs och körde över World Cup-vinnarna med besked. Det följdes upp med ett starkt kryss borta mot VSK, en match IFK länge haft problem med men som man den här gången kontrollerade och hade kommandot i under den första halvleken, men man tappade lite momentum pga ett par skadekänningar och en utvisning i mitten på andra halvlek som gjorde att VSK kunde pressa på och även ta ledningen. IFK reste sig dock och kvitterade i slutminuterna.

Tre poäng av sex möjliga är en klart godkänd start på serien för IFK. IFK har troligtvis haft det tuffaste spelschemat av alla lag så här långt med tre raka matcher mot tippade topp 6-lag. Bästa tänkbara scenario hade såklart varit sex poäng efter de tre matcherna, men det hade mycket väl också kunnat sluta med tre raka förluster så IFK är sannolikt nöjda med sina tre poäng så här långt. Man har dessutom hittat självförtroendet och fått igång det offensiva spelet de senaste två matcher och då är IFK bra nog att slå alla lag.

Spännande fortsättning följer.

Första poängen på fem år i Västerås när IFK och VSK kryssade

Det var upplagt för en jämn batalj redan på förhand i ABB Arena på torsdagskvällen. VSK och IFK hade ju mötts en gång redan på försäsongen i en mycket jämn match där VSK vann med uddamålet men IFK långa stunder var det bättre laget. Båda lagen hade också i omgången innan studsats tillbaka med viktiga segrar efter tunga förluster i premiäromgången, och torde därför kommit till matchen med gott självförtroende.

Rivstart av båda lagen
Och så blev det. Matchen började i högt tempo och det böljade fram och tillbaka. VSK inledde med att skaffa sex hörnor första 12 minuterna och dessförinnan hade båda målvakterna räddat varsitt friläge. Båda lagen gick framåt och framförallt IFK hotade VSK på ett mycket bra sätt i djupled och skapade en handfull riktigt vassa chanser (varav två ribbträffar av Hedqvist) och rena frilägen på det sättet i första halvlek. VSK å sin sida var VSK och tryckte på i offensiven och tog ledningen med 1-0 genom ett typiskt VSK-mål där Daniel Johansson tryckte sig förbi och igenom IFK-försvaret och hängde in bollen.

IFK-kvitteringen dröjde inte så länge utan kom i efterspelet till en vänsterhörna där skottet täcktes, bollen gick tillbaka ut till Robin Öhrlund som drog som spelare men fick benen bortsvepta och straffen var odiskutabel. Det var även Jocke Hedqvists straffslag som satt högt och hårt. Kort tid därefter stod Robin Öhrlund för matchens prestation när han fick en boll i fart, susade förbi hela VSK, hoppade igenom de sista försvararna och satte upp bollen högt. En prestation av världsklass och en uppvisning i fart, teknik och kontroll på både boll och kropp.

”Kimmen” kvitterade
IFK kontrollerade spelet bra i stort sett hela första halvlek, man var vårdade i bollinnehavet, hade tålamod men var ändå giftiga när man bestämde sig för att gå framåt. Därför kanske inte helt logiskt att VSK skulle både lyckas kvittera och vända i slutet av andra halvleken där 2-2 får betecknas som lite av ett slumpmål och 3-2 var en styrning i mål på skott utifrån som ställde de flesta i IFK-försvaret. IFK gav dock inte upp och nästan direkt efter VSK:s ledningsmål blev Joakim Hedqvist fri efter lyft men Henrik Kjellsson i VSK:s mål var återigen följsam och läste IFK-spelaren och räddade. Den efterföljande hörnan smällde dock Joakim Johansson in 3-3 med en riktig rackabajsare i nättaket.

Andra halvlek inleddes med ett friläge för Jesper Öhrlund efter typ tio sekunder men återigen var Henrik Kjellsson där och räddade. Efter det var det betydligt mer VSK, de klev fram och spelade oerhört intensivt i sitt försvarsspel men IFK stod emot bra och VSK hade svårt att skapa några riktigt heta målchanser trots pressen. En tidig utvisning på Olle Berglund och skadekänningar på Robin Öhrlund och Johan Koch gjorde att IFK hamnade i ett tufft läge den här perioden men det var först med en halvminut kvar av utvisningen som VSK fick utdelning efter en fin soloprestation av Martin Landström.

Rättvist kryss
IFK lyckades dock vrida tillbaka initiativet och i 85:e matchminuten frispelades Johan Koch av Robin Lundqvist med en delikat genomskärare och även om det var nära så lyckades Henrik Kjellsson inte rädda friläget den här gången, utan 4-4 blev det. IFK var därefter närmast segern när Emil Viklund och Robin Öhrlund sågade sig fram till ett bra läge i straffområdet, men bollen stack ifrån Robin innan han fick chansen att avsluta och resten av matchen blev ganska händelsefattiga och båda lagen kände sig nog ganska nöjda med ett kryss.

IFK Vänersborg gjorde en bra match återigen och visade att matchen mot Bollnäs inte var en engångsföreteelse utan att man hittat tillbaka till sitt fina spel. Sett till mängden klara målchanser kanske IFK borde vunnit den här matchen, å andra sidan var VSK bra i andra halvlek och hade mycket väl kunnat göra ett eller två mål till och avgjort den här matchen, så på det stora hela är ett kryss ett resultat som speglar matchen och båda lagen kan vara ganska tillfreds med. Speciellt IFK som hade 11 raka bortaförluster mot VSK innan den här matchen.

I IFK var Robin Öhrlund den som tydligast stack ut från mängden, men även Kimmo Kyllönen var lugn och stabil och stod för några viktiga räddningar när VSK stormade som mest.

Nu väntar lite välbehövlig vila för IFK som spelar nästa match hemma i Arena Vänersborg mot IK Sirius onsdag 13/11 kl 19. Kom dit!

IFK Vänersborg bildar damlag

IFK Vänersborg kallade till presskonferens på fredagen för att meddela den glädjande nyheten att klubben kommer anmäla ett lag till damallsvenskan (näst högsta division) till säsongen 2020/2021.

IFK:s föreningsutvecklare Jesper Larsson och styrelseledamoten Per Ejerhed slog på presskonferensen fast att damlaget är ett naturligt steg för IFK som utvecklat sin flickverksamhet ordentligt på senare år. Nu består klubben till 30% av flickspelare, man har en egen flickbandyskola och flera flicklag varför ett eget damlag är en nödvändig satsning för att flickspelarna ska kunna stanna i Vänersborg och spela bandy och inte åka iväg och spela seniorbandy någon annanstans som det är idag.

Arbetet med damlaget pågår för fullt och finansieringen för uppstarten är säkrad med hjälp en grupp sponsorer som ser positivt på satsningen och vill stötta den. Det rör sig om Vänersborgsklubban, Lensnow.se, ICA Kvantum och Hansson Bil. Samtidigt pågår såklart arbetet med att få med sig ännu fler partners, både nya och befintliga enligt marknadsansvarige Martin Forsström.

IFK:s ambition är att fylla på laget med en del unga spelare från sina äldsta flicklag, plocka in en del spelare utifrån och förhoppningsvis även få lite hemvändande IFK-spelare som i brist på damlag tvingats söka sig till mörkare trakter som Lidköping för att spela seniorbandy. Vidare finns även möjlighet för bandytjejer från hela landet (och grannländerna) som är intresserade av att ingå i IFK:s nystartade damlag att söka till Birger Sjöberggymnasiets bandygymnasium.

Det är oerhört kul att IFK Vänersborg tar det här klivet, för att förbli relevant som förening och varumärke och vara trovärdiga gentemot sponsorer och partners så måste man kunna attrahera alla och erbjuda samma förutsättningar att vara en del av klubben till alla. Förhoppningsvis kan damlaget väcka ett ännu större intresse för bandy bland unga tjejer i Vänersborg med omnejd så att vi om några år har 50% killar och 50% tjejer i föreningen och kan skörda dubbla framgångar på isen.

Mer information om IFK Vänersborgs damsatsning finns på hemsidan och på klubbens Facebooksida.