KRÖNIKA: Flippar och floppar i första omgångarna

Det pratades på förhand om att årets elitseriesäsong skulle vara den jämnaste och mest ovissa på mycket länge. Efter att lagen spelat 2-5 matcher (bandyn har svårt att inte få tabeller att halta) kan vi slå fast att det inte var en helt orimlig bedömning. Känslan har varit att alla slagit alla och att det varit svårt att förutse vinnaren på förhand i de flesta matcher. Som det ska vara.

Undantagen är Åby/Tjureda och Villa Lidköping som förväntat varit konsekventa i sin resultat i vardera ände av tabellen. Åby/Tjureda kommer få det kämpigt att ta poäng alls i vinter och Villa Lidköping kommer antagligen inte förlora en match, om de ens kommer tappa en poäng? Villa har inte förlorat en serie- eller slutspelsmatch på snart ett år och när inte ens ett formtoppat Edsbyn på hemmaplan kan rå på dem så vetefan vem som ska göra det.

Anmärkningsvärt från säsongsupptakten i övrigt är såklart att Sirius har vunnit tre av fyra matcher även om det väl ”bara” bortasegern mot VSK (7-6) som stuckit ut. Däremot har Sirius offensiva produktion imponerat; 25 mål på fyra matcher är riktigt starkt och Sirius har fått leverans från samtliga sina offensiva spelare tidigt på säsongen vilket alltid är viktigt. Bandy är också en sport där det gärna rullar på när det väl börjat rulla rätt – till det slutar göra det. Men i säsongsinledningen har allt Sirius rört gått i mål, känns det som, samtidigt som man haft marginalerna med sig när motståndarna närmat sig – men inte hunnit ikapp – i andra halvlek.

Nederlagstippade Vetlanda har också fått en ganska skön start på serien. Förvisso en ganska klar förlust mot Villa men en match de själva var nöjda med, och sedan två raka uddamålssegrar mot förmodade tabellkonkurrenter. Det har inte slagit gnistor om Vetlandas spel och man har haft marginalerna på sin sida, men att få med sig fyra av fyra poäng mot AIK och Motala kan väga tungt i slutändan och stärker säkerligen Vetlanda.


I motsatt ände finner vi Broberg/Söderhamn som också varit lite upphaussade inför säsongen men som inledde med tre raka förluster innan man slog till med första segern mot slagpåsen Åby/Tjureda igår. Kanske vänder det för dem nu? De har i säsongsupptakten haft svårt att både göra mål och hindra motståndarna från ett göra mål (7-19 i målskillnad första tre matcherna) och den historien känner vi igen från förra säsongen, så återstår att se om segern mot Åby/Tjureda bara var en tillfällighet eller om man är på banan nu.

Ett annat lag som haft det förvånansvärt jobbigt i säsongsupptakten är Sandviken. De vann förvisso premiären mot IFK och imponerade stort på mig med ett tajt försvarsspel, hög intensitet och två spelare i Daniel Berlin och Erik Säfström som spelade på toppen av sin förmåga. Sedan dess har det inte gått något vidare och en klar förlust mot Edsbyn (1-6) följdes upp med förlust med 0-3 mot Motala. Ett mål sedan matchen mot IFK för Sandviken tystar inte direkt olyckskorparna som undrat vem som ska göra målen i vinter.

Omtalade nykomlingen AIK har lite samma problem. Profilstarka nyförvärv och mängder av offensiva poängspelare men man har inlett serien med två förluster och en vinst och man har bara mäktat med att göra åtta mål på de tre första matcherna (även om Ryazantsev saknades mot Vetlanda senast). AIK har fortfarande en bit kvar upp till den jämnhet och kvalitet som krävs för att placera sig högt i tabellen.


IFK Vänersborg då? Jo, även om premiären mot SAIK inte var en höjdare så ryckte laget upp sig rejält mot Bollnäs och körde över World Cup-vinnarna med besked. Det följdes upp med ett starkt kryss borta mot VSK, en match IFK länge haft problem med men som man den här gången kontrollerade och hade kommandot i under den första halvleken, men man tappade lite momentum pga ett par skadekänningar och en utvisning i mitten på andra halvlek som gjorde att VSK kunde pressa på och även ta ledningen. IFK reste sig dock och kvitterade i slutminuterna.

Tre poäng av sex möjliga är en klart godkänd start på serien för IFK. IFK har troligtvis haft det tuffaste spelschemat av alla lag så här långt med tre raka matcher mot tippade topp 6-lag. Bästa tänkbara scenario hade såklart varit sex poäng efter de tre matcherna, men det hade mycket väl också kunnat sluta med tre raka förluster så IFK är sannolikt nöjda med sina tre poäng så här långt. Man har dessutom hittat självförtroendet och fått igång det offensiva spelet de senaste två matcher och då är IFK bra nog att slå alla lag.

Spännande fortsättning följer.

Första poängen på fem år i Västerås när IFK och VSK kryssade

Det var upplagt för en jämn batalj redan på förhand i ABB Arena på torsdagskvällen. VSK och IFK hade ju mötts en gång redan på försäsongen i en mycket jämn match där VSK vann med uddamålet men IFK långa stunder var det bättre laget. Båda lagen hade också i omgången innan studsats tillbaka med viktiga segrar efter tunga förluster i premiäromgången, och torde därför kommit till matchen med gott självförtroende.

Rivstart av båda lagen
Och så blev det. Matchen började i högt tempo och det böljade fram och tillbaka. VSK inledde med att skaffa sex hörnor första 12 minuterna och dessförinnan hade båda målvakterna räddat varsitt friläge. Båda lagen gick framåt och framförallt IFK hotade VSK på ett mycket bra sätt i djupled och skapade en handfull riktigt vassa chanser (varav två ribbträffar av Hedqvist) och rena frilägen på det sättet i första halvlek. VSK å sin sida var VSK och tryckte på i offensiven och tog ledningen med 1-0 genom ett typiskt VSK-mål där Daniel Johansson tryckte sig förbi och igenom IFK-försvaret och hängde in bollen.

IFK-kvitteringen dröjde inte så länge utan kom i efterspelet till en vänsterhörna där skottet täcktes, bollen gick tillbaka ut till Robin Öhrlund som drog som spelare men fick benen bortsvepta och straffen var odiskutabel. Det var även Jocke Hedqvists straffslag som satt högt och hårt. Kort tid därefter stod Robin Öhrlund för matchens prestation när han fick en boll i fart, susade förbi hela VSK, hoppade igenom de sista försvararna och satte upp bollen högt. En prestation av världsklass och en uppvisning i fart, teknik och kontroll på både boll och kropp.

”Kimmen” kvitterade
IFK kontrollerade spelet bra i stort sett hela första halvlek, man var vårdade i bollinnehavet, hade tålamod men var ändå giftiga när man bestämde sig för att gå framåt. Därför kanske inte helt logiskt att VSK skulle både lyckas kvittera och vända i slutet av andra halvleken där 2-2 får betecknas som lite av ett slumpmål och 3-2 var en styrning i mål på skott utifrån som ställde de flesta i IFK-försvaret. IFK gav dock inte upp och nästan direkt efter VSK:s ledningsmål blev Joakim Hedqvist fri efter lyft men Henrik Kjellsson i VSK:s mål var återigen följsam och läste IFK-spelaren och räddade. Den efterföljande hörnan smällde dock Joakim Johansson in 3-3 med en riktig rackabajsare i nättaket.

Andra halvlek inleddes med ett friläge för Jesper Öhrlund efter typ tio sekunder men återigen var Henrik Kjellsson där och räddade. Efter det var det betydligt mer VSK, de klev fram och spelade oerhört intensivt i sitt försvarsspel men IFK stod emot bra och VSK hade svårt att skapa några riktigt heta målchanser trots pressen. En tidig utvisning på Olle Berglund och skadekänningar på Robin Öhrlund och Johan Koch gjorde att IFK hamnade i ett tufft läge den här perioden men det var först med en halvminut kvar av utvisningen som VSK fick utdelning efter en fin soloprestation av Martin Landström.

Rättvist kryss
IFK lyckades dock vrida tillbaka initiativet och i 85:e matchminuten frispelades Johan Koch av Robin Lundqvist med en delikat genomskärare och även om det var nära så lyckades Henrik Kjellsson inte rädda friläget den här gången, utan 4-4 blev det. IFK var därefter närmast segern när Emil Viklund och Robin Öhrlund sågade sig fram till ett bra läge i straffområdet, men bollen stack ifrån Robin innan han fick chansen att avsluta och resten av matchen blev ganska händelsefattiga och båda lagen kände sig nog ganska nöjda med ett kryss.

IFK Vänersborg gjorde en bra match återigen och visade att matchen mot Bollnäs inte var en engångsföreteelse utan att man hittat tillbaka till sitt fina spel. Sett till mängden klara målchanser kanske IFK borde vunnit den här matchen, å andra sidan var VSK bra i andra halvlek och hade mycket väl kunnat göra ett eller två mål till och avgjort den här matchen, så på det stora hela är ett kryss ett resultat som speglar matchen och båda lagen kan vara ganska tillfreds med. Speciellt IFK som hade 11 raka bortaförluster mot VSK innan den här matchen.

I IFK var Robin Öhrlund den som tydligast stack ut från mängden, men även Kimmo Kyllönen var lugn och stabil och stod för några viktiga räddningar när VSK stormade som mest.

Nu väntar lite välbehövlig vila för IFK som spelar nästa match hemma i Arena Vänersborg mot IK Sirius onsdag 13/11 kl 19. Kom dit!

Första tvåpoängaren när IFK körde över Bollnäs

Premiären mot Sandviken blev inte vad IFK Vänersborg hade hoppats på. Ett spänt hemmalag kom aldrig in i matchen och förlorade klart med 2-5. Eftersnacket handlade mest om hur IFK skulle hantera förlusten.

Ganska bra, skulle det visa sig. För redan från avslag i matchen mot guldkandidaten Bollnäs visade IFK att man hade gett sig fan på att göra en bättre match den här gången. Robin Öhrlund rivstartade och svischade fram mellan Bollnässpelarna som en vessla med en fyrverkeripjäs i arslet inledningvis och anlade på något sätt tonen för matchen där.

Bra Bollnäsperiod
Någon utdelning på rivstarten fick IFK dock inte, trots att Bollnäs knappt fick röra bollen första kvarten och Andreas Westh i Bollnäs kände sig manad att högljutt påpeka just detta för sina lagkamrater när IFK återigen vann tillbaka bollen. Lite typiskt var det Bollnäs som tog ledningen istället när Hellmyrs slog en lång passning till Fagerström som spelade vidare till Mickelsson som åkt sig fri. Snabbt och effektivt. Efter målet hade Bollnäs en ganska bra period, de skapade inte några målchanser direkt annat än en ribbträff på hörna och ett halvt friläge för Mickelsson men kombinerade med snabba korta passningar och kunde sånär hittat fram till fler chanser, men IFK-försvaret – som var ordinarie igen efter att Simon Blomkvist gjort en överraskande comeback som libero – höll tätt.

IFK:s inledande frenesi kom av sig en aning i samband med Bollnäs ledningsmål och man stångade sig ofta blodiga mot ett tätt packat Bollnäsförsvar, och spelade också lite för safe många gånger istället för att hota i djupled. Det var egentligen först i slutet av halvleken som IFK kom till farliga målchanser genom att hitta fram i djupled på först Jesper Öhrlund till vänster i straffområdet och sedan Emil Viklund till höger, men avsluten var tama och landade rakt i famnen på Pertti Virtanen i Bollnäs mål.

Knutar löstes upp
Andra halvleken skulle ge desto mer att jubla åt för hemmapubliken. Jesper Öhrlund sa i en intervju inför säsongen att brorsan aldrig kommer bli någon kock, men Robin gav svar på tal genom att servera en utsökt macka som friställde Jesper redan ett par minuter in i andra halvlek. Virtanen lyckades förvisso bryta med benskyddet i förstaläget men på returen dök Emil Viklund in och satte 1-1.

Fyra minuter senare öppnade Joakim Hedqvist sitt målskytte för året med en kalasträff på högerhörna och någonstans där efter 2-1 kunde man nästan med blotta ögat se mentala knutar lossna hos flera av spelarna. Plötsligt spelade man med självförtroende i alla situationer, vågade hålla i boll och vara konstruktiva med den, jobbade hårt i defensiven, vann boll och tvekade inte när man gick framåt. Som när Joakim Johansson snodde åt sig bollen i en kampsituation, satte in bollen i planen till Emil Viklund som fick med sig Jesper Öhrlund, släppte bollen till honom och tog fart rakt mot mål, fick tillbaka bollen i straffområdet och hängde upp den i bortre krysset till 3-1. IFK blåste förbi Bollnäs, främst anförda av duon Robin Öhrlund/Emil Viklund som fick spela ihop på mitten igen.

Årets räddning?
Bollnäs tog timeout och tryckte på en del framåt och skapade lite halvchanser och ett superläge där Kimmo Kyllönen fick visa varför han är världens bäste målvakt. Christoffer Fagerström bröt sig loss, tog sig in och avlossade ett skott rakt framifrån i fritt läge från straffpunkten men Kyllönen gjorde årets räddning så här långt när han fick ut en näve och räddade det stenhårda skottet. Istället kunde IFK kort därefter fixa fram en ny högerhörna och återigen var det Jocke Hedqvist som bombade in bollen i nättaket till 4-1.

Därefter hade IFK fullständig kontroll på matchen, Bollnäs försökte trycka på men kom ingenstans och skapade ingenting av värde medan IFK kunde utnyttja ytorna de bjöd på. När Bollnäs sedan drog på sig två snabba utvisningar i följd hade IFK:s fartspelare lekstuga. Robin Lundqvist trampade i 81:a minuten runt Bollnäsförsvaret, tog sig in längs kortlinjen och placerade en passning rakt på klubbladet på Jesper Öhrlund som fick spräcka sin målnolla i öppet mål.

Lundqvist-Öhrlund var ett vägvinnande samarbete den här kvällen och fem minuter senare lyfte Robin Lundqvist fram bollen till Robin Öhrlund som tog emot och hängde in bollen i bortre krysset till 6-1. Att Andreas Westh sedan kunde peta in 6-2 i matchens slutsekund på ett chansinspel i mitten var bara av akademisk betydelse, och IFK Vänersborg tog en solklar och övertygande seger inför 1077 åskådare i Arena Vänersborg.

Pusslet blev komplett
Att Simon Blomkvist var tillbaka i laget och på isen gjorde IFK gott, plötsligt var alla spelare på sina naturliga positioner och pusselbitarna föll på plats spelmässigt ju längre matchen led. Att Bollnäs är världens bästa bandylag och en guldkandidat var svårt att se, klasskillnaden var stora delar av matchen tydlig till IFK Vänersborgs fördel. För IFK var det ett skönt kvitto på att spelet finns där och att man kan slå de bästa lagen om alla bara gör det man ska.

Alla i IFK:s lag gjorde en kanonmatch men det är svårt att inte nämna hela mittfältet med Robin Öhrlund, Niklas Nyqvist och Emil Viklund som drog upp farten och gick i bräschen, och Adam Herou Löf och Viktor Hjelm som balanserade upp och vann boll på mitten. Även Robin Lundqvist med fyra målgivande passningar och en i princip felfri match förtjänar att lyftas lite extra.

VSK nästa
Nu väntar ny tuff match mot Västerås SK borta på torsdag kväll. Ett VSK som inledde med att förlora mot Sirius hemma med 6-7 och sedan vann mot Broberg borde med 5-3. IFK och VSK möttes i World Cup och då var det en mycket jämn batalj där IFK var det bättre laget större delen av matchen men VSK hade marginalerna med sig. Återstår att se hur matchen imorgon utvecklar sig.