KRÖNIKA: Flippar och floppar i första omgångarna

Det pratades på förhand om att årets elitseriesäsong skulle vara den jämnaste och mest ovissa på mycket länge. Efter att lagen spelat 2-5 matcher (bandyn har svårt att inte få tabeller att halta) kan vi slå fast att det inte var en helt orimlig bedömning. Känslan har varit att alla slagit alla och att det varit svårt att förutse vinnaren på förhand i de flesta matcher. Som det ska vara.

Undantagen är Åby/Tjureda och Villa Lidköping som förväntat varit konsekventa i sin resultat i vardera ände av tabellen. Åby/Tjureda kommer få det kämpigt att ta poäng alls i vinter och Villa Lidköping kommer antagligen inte förlora en match, om de ens kommer tappa en poäng? Villa har inte förlorat en serie- eller slutspelsmatch på snart ett år och när inte ens ett formtoppat Edsbyn på hemmaplan kan rå på dem så vetefan vem som ska göra det.

Anmärkningsvärt från säsongsupptakten i övrigt är såklart att Sirius har vunnit tre av fyra matcher även om det väl ”bara” bortasegern mot VSK (7-6) som stuckit ut. Däremot har Sirius offensiva produktion imponerat; 25 mål på fyra matcher är riktigt starkt och Sirius har fått leverans från samtliga sina offensiva spelare tidigt på säsongen vilket alltid är viktigt. Bandy är också en sport där det gärna rullar på när det väl börjat rulla rätt – till det slutar göra det. Men i säsongsinledningen har allt Sirius rört gått i mål, känns det som, samtidigt som man haft marginalerna med sig när motståndarna närmat sig – men inte hunnit ikapp – i andra halvlek.

Nederlagstippade Vetlanda har också fått en ganska skön start på serien. Förvisso en ganska klar förlust mot Villa men en match de själva var nöjda med, och sedan två raka uddamålssegrar mot förmodade tabellkonkurrenter. Det har inte slagit gnistor om Vetlandas spel och man har haft marginalerna på sin sida, men att få med sig fyra av fyra poäng mot AIK och Motala kan väga tungt i slutändan och stärker säkerligen Vetlanda.


I motsatt ände finner vi Broberg/Söderhamn som också varit lite upphaussade inför säsongen men som inledde med tre raka förluster innan man slog till med första segern mot slagpåsen Åby/Tjureda igår. Kanske vänder det för dem nu? De har i säsongsupptakten haft svårt att både göra mål och hindra motståndarna från ett göra mål (7-19 i målskillnad första tre matcherna) och den historien känner vi igen från förra säsongen, så återstår att se om segern mot Åby/Tjureda bara var en tillfällighet eller om man är på banan nu.

Ett annat lag som haft det förvånansvärt jobbigt i säsongsupptakten är Sandviken. De vann förvisso premiären mot IFK och imponerade stort på mig med ett tajt försvarsspel, hög intensitet och två spelare i Daniel Berlin och Erik Säfström som spelade på toppen av sin förmåga. Sedan dess har det inte gått något vidare och en klar förlust mot Edsbyn (1-6) följdes upp med förlust med 0-3 mot Motala. Ett mål sedan matchen mot IFK för Sandviken tystar inte direkt olyckskorparna som undrat vem som ska göra målen i vinter.

Omtalade nykomlingen AIK har lite samma problem. Profilstarka nyförvärv och mängder av offensiva poängspelare men man har inlett serien med två förluster och en vinst och man har bara mäktat med att göra åtta mål på de tre första matcherna (även om Ryazantsev saknades mot Vetlanda senast). AIK har fortfarande en bit kvar upp till den jämnhet och kvalitet som krävs för att placera sig högt i tabellen.


IFK Vänersborg då? Jo, även om premiären mot SAIK inte var en höjdare så ryckte laget upp sig rejält mot Bollnäs och körde över World Cup-vinnarna med besked. Det följdes upp med ett starkt kryss borta mot VSK, en match IFK länge haft problem med men som man den här gången kontrollerade och hade kommandot i under den första halvleken, men man tappade lite momentum pga ett par skadekänningar och en utvisning i mitten på andra halvlek som gjorde att VSK kunde pressa på och även ta ledningen. IFK reste sig dock och kvitterade i slutminuterna.

Tre poäng av sex möjliga är en klart godkänd start på serien för IFK. IFK har troligtvis haft det tuffaste spelschemat av alla lag så här långt med tre raka matcher mot tippade topp 6-lag. Bästa tänkbara scenario hade såklart varit sex poäng efter de tre matcherna, men det hade mycket väl också kunnat sluta med tre raka förluster så IFK är sannolikt nöjda med sina tre poäng så här långt. Man har dessutom hittat självförtroendet och fått igång det offensiva spelet de senaste två matcher och då är IFK bra nog att slå alla lag.

Spännande fortsättning följer.

När ska licensen dras in för Licensnämnden?

Nytt år och nya rubriker om bandyklubbar med ekonomiska bekymmer som trots det beviljas elitlicens. Det börjar bli en tradition snart, liksom den efterföljande kritiken mot Licensnämnden som svarar att de ska se över sina rutiner. Som att rutinerna är problemet och inte bristande kompetens eller oförmåga att följa det egna regelverket.

Att vissa bandyklubbar betraktas för stora för att falla och därför beviljas elitlicens på de mest kreativa sätt år efter år har varit en sanning länge, men de senaste två åren har det till synes spårat ur. Det började med att Sandviken förra säsongen av allt att döma bara ljög för Licensnämnden, presenterade dem felaktiga siffror och när de blivit beviljade elitlicens släppte bomben att de visst hade fem miljoner i skulder – vilket var MER än de hade när sattes under granskning och inrättade en handlingsplan året innan.

Licensnämnden stod handfallna och uttalade sig kritiskt om att det handlar om att nämnden måste lita på de siffror klubbarna lämnar in. Men något säger mig att det finns en bristande kompetens också, eller att man inte lagt ner tillräckligt arbete innan man gjorde sin bedömning. Att fem miljoner saknades i en verksamhet som omsätter typ 15-20 miljoner borde inte gå att gömma.

Det var första problemet.

Det andra problemet i SAIK-fallet var att Licensnämnden ryckte på axlarna och sa att de inte kunde göra något åt att SAIK lurat dem – elitlicensen var lika godkänd för det. Vilket ju i princip är att ge grönt ljus för klubbar i extrem kris att bara fejka sin bokföring fram till att de fått elitlicensen för att på så sätt köpa sig ett extra års tidsfrist.

Det tredje problemet var att SAIK:s uppenbart klandervärda och bedrägliga beteende uppenbarligen inte låg dem i fatet överhuvudtaget vid nästa bedömning. Att de inte kunde dra in en beviljad elitlicens är en sak, men att inte ens väga in att SAIK fuskade vid föregående granskning i sitt beslut kändes mer än lamt. Det var som att de inte hade hänt, för nu var ju skulderna borta och allt var prima liv.


I år upprepades cirkusen när Hammarby beviljades elitlicens, bara för att några månader senare begära sitt aktiebolag som bedrivit A-lagsverksamheten i konkurs.

Enligt Licensnämnden spelade det ingen roll att Hammarby Bandy AB, där elitverksamheten bedrevs, var konkursmässigt för koncernen (där Hammarby IF och Zinkentältet AB också ingår) hade ett positivt eget kapital sammantaget.

Vidare hade Hammarby gjort en polisanmälan om ekonomiskt brottslighet (förskingring) vilket ska ha påverkat deras likviditet och som enligt Licensnämnden togs med i bedömningen av elitlicensen. I regelverket står nämligen att ekonomiska underskott är okej om det beror på till exempel brottslig verksamhet av enskild inom föreningen.

Vad Licensnämnden däremot, lämpligt nog, valde att INTE ta med i bedömningen är att ett av bolagen i koncernen, Zinkentältet AB, fick sin F-skattsedel indragen i april för att man inte betalat in skatter. I reglementet för elitlicensen framgår tydligt att elitlicensen kan/ska dras in om en förening, eller ett bolag i samma koncern, inte skött sina skyldigheter gentemot samhället som att betala skatter och dylikt.

I det ena fallet så betraktades alltså all verksamhet i Hammarby Bandys koncern som en enhet, men när det fifflades med skatter i ett av bolagen så bedömdes det tydligen inte som att det var hela koncernen som bar ansvaret för det.

Brasklapp såklart för att polisanmälan och ekonomisk brottslighet kan röra just Zinkentältet AB, även om brottet enligt Hammarby är förskingring och inte skattebrott.

Oavsett vilket kommer onekligen den ekonomiska brottsligheten väldigt lägligt för Hammarby, som sannolikt inte hade beviljats elitlicens om det inte varit pga den eftersom ekonomin i det enda bolaget var så dålig att det begärdes i konkurs och det andra bolaget förbjudits bedriva verksamhet pga indragen F-skattsedel.

Att Licensnämnden ser det som en förmildrande omständighet och inte som ett jävligt märkligt sammanträffande får betraktas som förvånande. Deras enda kommentar när konkursen blev ett faktum var att det återigen måste se över sina rutiner.

Hur många år i rad får Licensnämnden fatta märkliga beslut som underminerar förtroendet för Bandyförbundet, för Licensnämnden, elitlicensen och bandyn i stort innan deras licens att bedriva sin verksamhet dras in?

Tankar inför säsongen som drar igång idag

Idag drar IFK Vänersborg igång bandysäsongen med höstens första träningspass. Kl 19 i Arena Vänersborg, gå dit och kika vettja!

Vad passar bättre än att dra igång säsongen med att titta lite närmare på årets IFK-lag och vad man ska hålla lite extra koll på under hösten. Så det tänkte jag göra i det här inlägget. Först och främst kan man konstatera att IFK Vänersborg anno 2019/2020 är ett väldigt spännande och sevärt bandylag med potential att uträtta stora saker kommande säsong. Fjolårssäsongen gav mersmak och det finns alla förutsättningar för att ta ytterligare ett kliv i vinter med i stort sett hela den truppen intakt. Här följer ett par punkter som kan vara värda att hålla extra koll på i höst och vinter.Lista

  • Hedqvist goes out with a bang?
    Vi vet redan att årets säsong kommer bli den sista för alla tiders målskytt i IFK-tröjan. Förra säsongen slutade Jocke på femte plats i skytteligan med 37 mål. Vad vore mer passande än att en av svensk bandys mest fruktade skyttar genom alla tider avslutar med en smällkaramell till säsong och petar in över 40 mål för X:e gången i karriären?
  • The Young Guns
    Mot slutet av förra säsongen började Felix Callander spotta in mål och Viktor Hjelm tog en ordinarie plats på det centrala mittfältet. Även David Jensen vikarierade förra året som ytterhalv med den äran. De inledde förra säsongen som oprövade juniorer men startar årets säsong som fullvärdiga A-lagsspelare redo att ta ansvar och leverera. Deras utveckling förra säsongen gör att IFK startar årets säsong på en högre nivå med än bättre trupp trots att man inte värvat hejvilt.
  • Mittfältet!
    Tittar man lagdel för lagdel på IFK:s lag är det en som sticker ut och gör mig alldeles pirrig av förväntningar – mittfältet. I mina ögon ett av elitseriens absolut bästa och mest sevärda. Öhrlunds och Viklunds offensiva briljans tillsammans med Adam Herou Löfs och Viktor Hjelms spelsinne och tvåvägsspel på centralt mittfält samt alternativ i Johan Kochs arbetskapacitet och genombrottsförmåga samt Niclas Nyqvists finess gör att IFK har ett i stort sett komplett mittfält med bredd, bra balans och mycket offensiv eldkraft som kan tända eld på elitserien i vinter.
  • Robin Öhrlund
    Svårt att inte ha med Robin Öhrlund på en lista över saker att titta på vinter. Öhrlund var IFK:s bäste spelare ifjol, slutade topp 10 i poängligan och tvåa i assistligan trots att hans poängproduktion mattades något andra halvan av säsongen. Vilket betyder att det finns mer att ta av. Mycket talar för att det är i vinter som Öhrlund etablerar sig som elitserien bästa offensiva mittfältare och tar en given landslagsplats.
  • En ny gyllene generation?
    IFK Vänersborg fick fram ett helt gäng riktigt vassa årskullar födda i början av 90-talet som skördade stora framgångar på juniorsidan och utgjorde stommen i IFK i flera år. Nu kan nästa gyllene generation vara på väg fram fast född i början av 00-talet. I årets IFK-trupp ingår nämligen målvakten Dennis Nilsson född -00, ytterhalven Hugo Andersson född -01, mittfältaren Robin Björkestam född -02, målvakten Viktor Johansson född -02, anfallaren Hugo Sjöling född -03 och mittfältaren Lukas Forsström född -04. Alla med landslagsmeriter. Flera av dem kommer säkerligen finnas med som junioravbytare i vinter och få känna på elitseriespel, och Dennis Nilsson är redan klar som Kyllönens backup i vinter. För oss som som såg spelare som Fagerström, Lundqvist, Andersson m fl ta sig upp i A-laget och bli bärande spelare är det alltid förväntansfullt att följa de nya talangernas väg uppåt.
  • Topp 4 inom räckhåll?
    IFK slutade på sjunde plats i tabellen förra säsongen, precis utanför direktplatserna till kvartsfinal. I år borde siktet vara högre ställt; Hammarby och Sandviken har tappat kraftigt i slagstyrka vilket gjort att avståndet mellan IFK och topp 4-lagen har minskat. VSK, Villa och Edsbyn ser förvisso bra ut på förhand och Bollnäs har värvat starka namn, men det är långt ifrån omöjligt att IFK kan blanda sig i topp 4-striden på allvar i vinter. Det borde till och med vara lagets mål.

Det kommer bli en spännande och rolig säsong, vänner. Speciellt om vi tillsammans bär laget till de höjder de är kapabla att nå. Ta med vänner, släktingar och annat löst folk till matcherna så ska vi skapa minnen för livet i vinter. Låt säsongen börja!