Träningsmatcher hösten 2019

Försäsong är alltid kul! IFK Vänersborg har meddelat sitt försäsongsschema som sträcker sig från 24 augusti till 25 oktober och rymmer sex träningsmatcher och två cuper. Här är schemat (med reservation för ändringar):

24 augusti kl. 14.00 IFK Vänersborg – Gripen Trollhättan (Arena Vänersborg)

31 augusti kl 13.15 IFK Vänersborg – Frillesås BK (Arena Vänersborg)

13 september kl 19.00 IFK Vänersborg – Baikal Energy (Arena Vänersborg)

22 september kl ?? Villa Lidköping – IFK Vänersborg (Sparbanken Lidköping Arena)


Svenska Cupen i Lidköping

27 september kl 12.00 Villa Lidköping – IFK Vänersborg

27 september kl 21.45 IFK Vänersborg – Bollnäs GIF

28 september kl 13.45 Hammarby IF – IFK Vänersborg

29 september Slutspel


3 oktober kl 19.00 IFK Vänersborg – Vetlanda BK (Arena Vänersborg)


World Cup i Sandviken 10-13 oktober

Spelschema och lottning ej klara


25 oktober kl 20.00 IFK Vänersborg – IFK Motala (Arena Vänersborg)

Den nya elitlicensen löser ingenting

”Det går inte att klappa sig på axeln över att klubbarnas skuldberg minskat när det beror på att SAIK fått tre miljoner av skulderna avskrivna av kommunen, ett par klubbar varje år tvingas sluta betala löner till sina spelare eller IFK Vänersborg tvingas genomgå en rekonstruktion för att undvika konkurs.”

Elitlicensen får ofta skit i bandyvärlden, det har även jag gjort mig skyldig till. Men det måste konstateras att elitlicensen gjort det den ska den har sett till att hålla klubbarnas ekonomiska vidlyftigheter i schack och minskat det totala skuldberget bland bandyklubbarna rätt rejält. Elitlicensen i sig är således inte problemet, konceptet behövs, däremot har utformning och tillämpning av regelverket varit under all kritik egentligen sedan starten.

Det mest grundläggande problemet med elitlicensen är att det genom åren varit oerhört luddigt och beslut baserade på den har inte sällan handlat mindre om att tillämpa regelverket som att fem personer i någon förbundsnämnd tolkar regelverket fritt och kommit fram till lite olika tolkningar varje gång. Åtminstone är det så det har känts när man stått utanför och tittat in.

Det gamla reglementet är nu på väg att ersättas av ett nytt och tyvärr tycker jag att Bandyförbundet missat målet med de reglerna. Ett annat problem med elitlicensen har nämligen varit att den fokuserat stenhårt på att klubbarna ska ha positivt eget kapital och inte brytt sig om att reglera vad klubbarna gjort för att uppnå det eller försökt komma åt de faktorer som orsakat ekonomiska underskott. Det har gjort att klubbarna istället för att långsikt åtgärda orsakerna till problemen gjort sista-minuten-lösningar med nyemissioner, skuldavskrivningar, omförhandlade kontrakt och så vidare för att kunna visa svarta siffror längst ner när papprena ska skickas in för granskning. Det blir som att måla över en fuktskada inför husbesiktningen istället för att täta hålet i taket.

I stort sett alla klubbar som hamnat i ekonomisk knipa de senaste åren har uppgett skenande lönekostnader som en av orsakerna. För låga intäkter från marknadssidan är en annan gemensam nämnare. Tyvärr finns ingenting i de nya elitlicensreglerna som syftar till att motverka ogynnsam löneutveckling eller stärka klubbarnas marknadsarbete. Istället ligger fokus fortsatt på det egna kapitalet där det enda skillnaden är att klubbarna istället för två år nu bara har ett år på sig att återställa kapitalet. Vidare ställs kravs på ”god administrativ kompetens” som dessvärre inte innefattar krav på väl utbyggd marknadsavdelning utan bara handlar om att följa lagar och regler vad gäller bokföringen, i princip.

Återigen – när man fokuserar på eget kapital löser man ingenting, man pressar bara fram tillfälliga nödlösningar. Det går inte att klappa sig på axeln över att klubbarnas skuldberg minskar när det beror på att SAIK fått tre miljoner i skulder avskrivna av Sandvikens skattebetalare, ett par klubbar varje år tvingas sluta betala löner till sina spelare eller att IFK Vänersborg tvingas genomgå en rekonstruktion för att undvika konkurs.

Vill Bandyförbundet på allvar komma till rätta med bandyklubbarnas ekonomi borde man sluta jaga klubbar med skulder på några hundra tusen kronor och få dem att åtgärda grundproblemen med skenande löner och bristande marknadsorganisation genom att inkludera krav som reglerar det i elitlicensen. Det hade varit enkelt att kräva att varje elitserieförening ska ha minst en heltidstjänst avsatt för marknadsarbete eller att införa Finacial Fair Play-regler som ser till att klubbarna inte får spendera mer på löner än de får in i matchrelaterade intäkter från t ex publik, försäljning, dräkt- och arenasponsorer.

Det hade troligtvis gett en effektivare elitlicens som bidragit till att stoppa problemen i sin linda snarare än att låta en ohållbar situation med för höga löner och för dåligt marknadsarbete fortgå där elitlicensen enbart används som ett som tvingar klubbarna att släcka akuta bränder orsakade av ovanstående problem. Sad.

Till sist: Jag är positiv till att den nya elitlicensen innehåller krav på ungdomsverksamhet hos alla elitserieklubbar. Det är dock under all kritik att det saknas krav på flick- eller damverksamhet i elitlicenskraven. Det står att klubbarna ska ”erbjuda ungdomsverksamhet i rimlig omfattning till både flickor och pojkar med målsättningen att etablera juniorlag och damlag”, men det enda faktiska kravet som ställs på klubbarna är att ha två ungdomslag upp till 16 år oavsett kön. Krav på flickverksamhet hade tvingat klubbarna att aktivt locka flickor till sporten, medan den formulering man nu valt snarare handlar om att klubbarna ska erbjuda flickor att få spela om de vill vilket trots allt är en signifikant skillnad.

För dåligt.

Lista: Elitseriens 10 bästa värvningar

  1. Pavel Ryazantsev (eller nåt) till AIK från Neftyanik
    Gammal gubbe nu förvisso men X antal VM-guld och ryska ligatitlar och ett kilo mål på högsta nivå i Ryssland antyder ändå viss kvalitet och precis vad AIK behöver som nykomlingar. Gjorde 62 mål förra säsongen så håller rätt hyfsat än. Skänker välbehövlig stjärnstatus till elitserien också.

  2. Patrik Nilsson till AIK från Bollnäs
    Fortfarande högst oklart varför Bollnäs kände att Nilsson som kom delad femma i skytteligan med 37 mål och som gjort över 1000 mål i elitserien inte var bra nog längre, men för AIK var det guld såklart eftersom de nu har ett anfallspar som tillsammans gjort en bra bit över 2000 mål på högsta nivå i sina karriärer.

  3. Simon Jansson till Edsbyn från Västerås
    I sina bästa stunder kan Jansson vara helt ostoppbar med sin tyngd och genombrottsförmåga och att Edsbyn lyckats värva hem honom 28 år ung på ett långt kontrakt (fem år) är såklart en supervärvning. Jansson är dock en spelare som ibland tar lite väl stor plats vilket syntes i kvartsfinalerna mot IFK Vänersborg förra säsongen – när Jansson försvann skadad växte övriga VSK. Har väl dessutom en tendens att vara upp och ner i sina prestationer. Därav ”bara” trea på den här listan.

  4. Jesper Jonsson till Västerås från Hammarby
    Jonsson är definitionen av en poängspelare. Gör mål som en skyttekung och assist som en assistkung. Sannolikt finns ingen bättre straffområdesspelare i elitserien nu när David Karlsson lagt av. Har väl sina brister i att farten inte riktigt finns där så blir intressant att se hur han passar in i VSK:s ganska tempostarka spel, men sannolikt lär han ta deras offensiv till nästa nivå.

  5. Viktor Hulthammar till Motala från Nässjö
    När Motala presenterade Hulthammar som nyförvärv var känslan att de smugit fram i vassen snott honom framför näsan på en hel del andra föreningar. Hulthammar är en målfarlig ytterhalv/mittfältare som trots att han är född -98 redan varit lagkapten i ett allsvenskt topplag och även om han kanske inte kommer dominera redan under sin första elitseriesäsong så kan de mycket väl visa sig vara en kanonvärvning för Motala på ett par säsongers sikt.

  6. Christoffer Fagerström från Hammarby till Bollnäs
    Kvalitetsmässigt är det kanske elitseriens bästa värvning, den förre IFK-stjärnan är numera en given landslagsanfallare och en blivande skytteligavinnare. Ändå går det inte att komma ifrån känslan att Fagerström lämnar Stockholm framförallt för att fylla på bankkontot och inte för att han tror att det är i Bollnäs han kommer ta nästa steg i sin karriär. Ettårskontraktet antyder i alla fall det. Samtidigt tisslas det om att övergången drog ut på tiden för att Bollnäs egentligen föredrog Erik Pettersson som dock stannade i Ryssland. Brinner båda parter tillräckligt mycket för äktenskapet att det ska bli succé? Vi får se.

  7. Pontus Blomberg från Hammarby till Vetlanda
    Oklar skadestatus på Blomberg som hade det tufft med både skador och en ny omgivning i Hammarby ifjol och hittade väl aldrig riktigt sin roll i det laget. Tillbaka i Vetlanda nu där han sannolikt kommer få samma roll han hade tidigare och i ett offensivt brandskattat Vetlanda kommer hans passningsklubba bli guld värd – om han är hel och frisk.

  8. Robert Rimgård till Broberg från Hammarby
    Har följt bandy i många år men fortfarande inte blivit riktigt klok på hur bra försvarare Rimgård egentligen är. Antagligen helt okej. Men det spelar inte så stor roll för när Broberg värvade Rimgård var det mer en symbolvärvning som signalerade att Broberg kan värva spelare från större klubbar istället för vice versa som varit fallet i många år. Bara det kan nog ge en boost till hela laget och föreningen. Åtminstone ett tag.

  9. Ted Haraldsson till Sirius från Sandviken
    Egentligen som ovan. Mer en symbolvärvning som förvisso är bra men inte tillräckligt bra för att bära och lyfta ett lag på egen hand, men som i och med ett antal SM-guld och det faktum att han kommer till Sirius direkt från en av bandyns stormakter kommer antagligen vara mer värd för föreningen och laget som symbol än det han kommer tillföra på isen.

  10. Daniel Johansson till VSK från Vetlanda
    Växte mycket förra säsongen när han tvingades kliva fram ur Löfstedts skugga och imponerade stort. Brett register, bra fysik, tungt skott och gör ofta sjukt snygga mål. Kommer passa bra in i VSK:s spel och kommer garanterat kunna utveckla sitt spel och ta det ytterligare en nivå nu när han kommer till ett topplag.